Det finns många saker som är jobbiga. Att t.ex städa rummet varje lördag
eller att jogga en mil eller två. Det tar på dom yttre krafterna.
Men det finns jobbigare saker. Som man väljer att inte visa.
Man väljer att hålla dom för sig själv. Det tar på dom innre krafterna & det
gör ont. Oftast iallafall. Kärlek. Hat. Saknad. Olycklig kärlek.
Vid sånna tillfällen kan man ju bara säga fuck you till allt gaggande om att
det kommer bli bättre. Det blir bara värre. Tiden läker inga sår.
Man glömmer, men sen kommer man ihåg igen & pang säger det.
Då är man där igen. Man gråter sig till sömns vare natt. Man låtsas att allt
är bra fast allt är piss. Men skrattar fast man helst skulle vilja gråta.
Vännerna gör allt det svåra så mycket lättare. Men det är jobbigt iallafall.
Man vill visa sig stark men misslyckas precis hela tiden. Så känns det nu.
Ja vad kan man säga. Som sagt, det gör ont.
Mmh, ont gör det när det ända som kan hjälpa är du ♥