Det västa som finns är skadeglädje - & dom som är det uppfattar jag som någon sorts
ohyra som man på egen hand måste utrota på bästa sätt.
Själv kan jag inte förstå hur man har man kan vara "skadeglad", hur har man hjärta att
kunna vara glad för att någon verkligen mår dåligt. Det går inte in i huvudet på mig.
Men men, sjuka människor finns överallt tyvärr. Burn in hell, jag tål er inte.

Jag har haft det där med skadeglädje i skallen ett väldigt bra tag nu & var bara tvungen
att skriva av mig lite. Skojigt värre.