Mamma tjatar om att jag bloggar för lite & att när jag väl bloggar bloggar jag om att jag ska börja blogga mer vilket jag inte gör. Så, mamma tjatar - & jag bloggar.

Men på tal om absolut ingenting slog det mig typ nyss att jag är värdelös när det gäller att ta egobilder. När jag står där i spegeln med mobilen i högsta hugg vet jag liksom inte om jag ska skratta eller gråta - så jag gör något däremellan. & om man tänker på det, så syns det faktiskt pinsamt nog. Så kan man ju göra..

..eller så kan man göra som väldigt många andra tjejer gör & på något vis fladdra upp brösten så att dom syns onaturligt mycket för att sedan stå & puta ut allt som går att puta ut så mycket som det bara går. Förutom magen, gud nej, magen ska helst puta in så mycket som det bara går. Jag tror att målet med dessa bilder är att se så olik ut sig själv som möjligt, eftersom det inte går att identifiera människan på bilden så fort den är tagen. För sedan när man trixat klart putar allt som man putat ut in & allt som man putat in putar ut & brösten åker ner på den ursprungliga nivån igen.

Det är så jag ser på saken & jag tror inte ens att jag behöver skriva att jag är fruktansvärt less på dessa jäkla bilder. Någon jävla måtta får det väl för fan vara.